Ensammast I Världen

När man väl börjat så blir man beroende. Alla säger:
' Är det inte bara att sluta då?' och ' Men sluta, så svårt är det inte!' Men jag har ett svar till det. Nej det är inte bara att sluta och Jo det är så svart. Man blir beroende. Jag går som en zombie i skolan och längtar tills jag kommer hem så jag kan sätta mig mot den svarta väggen och trycka kniven mot handleden. Höjdpunken på min dag...

/ Ensammast I Världen

Du undrade hur gammal jag var. Jag har sagt innan hur gammal jag är, men jag kan säga det igen. Jag är 13 år. Japp...

/ Ensammast I Världen

Mitt hjärta är stelt och förvandlas snart till is. Så jävla kallhjärtad är jag. AAlla hatar mig. Ingen älskar mig. Kniven mot min handled blir röd och blod pumpar ut från mina ådror. I ett hörn i mörkret känner jag mig säker. Ingen kan se mig, ingen kan hitta mig. Jag är helt ensam och ingen kan säga åt mig att  sluta. Ser inte hur jag skriver så stavfel kan uppkomma. Livet är uppochner. Jag trodde allt skulle ordna sig, men fan heller. Allt är bar fel. Inget är upp, som sagt. Allt är ner. Allt skulle ju var bra nu. Jag hade allt. Allt var på väg mot lycka. Eller tjaa.... det skulle vara påväg mot det. Inte mot jordens undergång. Snart är tiden inne. Om några dagar, timmar, minuter eller sekunder (!?) så kommer mitt liv att vara över. Har inget att leva fö längre. Inget.

/ Ensammast I Världen

Tänker inte anmäla honom. Fråga inte varför.

Hatar mitt liv. Hatar mig och just nu hatar jag till och med mina vänner. Dem lägger sig i och snokar och låter mig inte vara ifred!

'Men sluta följa efter mig för faan!!!!!!' skrek jag åt dem. De stannade o stirrade på mig.
' Du behöver inte bli så sur, din jävla bitch!' sa dem och gick åt andra hållet. Suck... Överreagerar ibland? Ja, förmodligen... Ska gå och lägga mig nu. Hej då.

/ Ensammast I Världen

Inget är upp. Allting är ner. Skulle ju skriva ett inlägg om vad som hände i måndags, men det gjorde jag inte. Det är fan inte ens värt att berätta... Vill ju berätta egentligen för det är ju därför jag skapade den här bloggen. Så OK, jag skriver vad som hände. Den jäveln voldtog mig och misshandlade mig... Vi satt och kysstes, men jag fick dåligt samvete. Så jag sa att jag hade en pojkvän.
" Din jävla hora! " skrek han åt mig och slog mig. Han slog mig om och om igen och sen voldtog han mig. Han slog mig medvetslös och sedan slängde han ut mig i en buske. Jag vaknade där aldeles blodig och hade ont i revbenen. Det har jag fortfarande, men jag vill INTE göra något åt det. Så det så! Jag måste gå nu.

/ Ensammast I Världen

Allting har bara blivit mer komplicerat... I förr går var jag med min två killkompisar och två av mina tjejkompisar. Början av kvällen var kul. Alla är sjukt mycket äldre än mig och hade fått tag i sprit. Jag tror jag drack tre öl. Sen kom en utav killarna som är 16 fram till mig och frågade om vi skulle gå till ett ensamt ställe. Jag visste att min kompis var svinkär i honom, men hon satt i soffan och hånglade med den andra killen så jag sa 'Okej' till honom och vi gick till ett rum. Jag vet, jag har en pojkvän, men jag var ganska borta just då. Han lade sig på sängen och ville att jag också skulle göra det, så jag lade mig bredvid honom. Han började genast ta på mig och böja sig fram för att kyssa mig. Jag började kyssa tillbaka och innan jag visste ordet av det var han inuti mig... Det är lite fel på mig, för varenda gång jag dricker alkohol så blir jag kåt och gör typ vad som helst för sex. Det är därför jag försöker undvika att dricka alkohol, men ibland så tänker jag inte på det... Så jag och den här killen hade sex och nu vill han träffa mig igen... På alla hjärtans dag... Hög som jag var så sa jag ja så nu har jag en träffmed den här killen som är tre år äldre än mig. Men man kan ju försöka ta det som en komplimang antar jag... Suck... Ska jag träffa honom, eller låtsas vara sjuk? Hjälp!

/ Ensammast I Världen

Det var 26 pers här igår. Och jag som trodde det skulle bli en liten blogg som ingen läste... Haha, vad fel man kan ha. Inte lika många idag då. Jaja, många snälla komentarer och som tur är, inga elaka. Tack så mycket för att ni finns där :) Väldigt snällt av er att stödja mig.

Snöregnet öser ner. Är det bara jag som vill ha sommar?

Mitt liv slutade när han dog. Han var mitt allt. Jag längtar tills döden kommer och tar mig med sig till sitt helvete så att jag kan ta reda på om det var jag som fick honom att dö. Eller om det var något annat? Förmodligen var det jag... Jag är trött på livet. Och om inte döden kommer och hämtar mig snart så får jag locka hit den ... Med andra ord, sjävmord... Men jag tänker vänta... Se om något bra händer, eller om min vanliga otur fortsätter. Förmodligen gör den det... Suck... Nu har min nuvarande pojkvän börjat ta på mig och säger att han är redo för ett steg till... Jag är verkligen inte redo för honom! Den enda jag haft sex med ver 'Linus', som jag skulle kalla honom, och en månad efter tog han självmord... Så sex är inte något som står högt på min lista över saker att göra... Suck... Igen... Jag önskar verkligen att jag skulle kunna tillfredställa min pojkvän utan att jag plågas av det... Om ändå 'Linus' var vid liv... Då skulle jag fortfarande varit glad. Fortfarande haft lust att leva... Meen nu har jag inte det... Verkligen inte... Ska fan avsluta mitt liv snart!

/ Ensammast I Världen

Mamma, jag och min lille bror ska flytta. Pappa och mamma skiljdes för ett halvår sen och nu tycker mamma att stället börjar påminna för mycket  om pappa. Så nu flyttar vi... Vart kan jag inte säga och vart vi flyttar ifrån kan jag heller inte säga... Då får ni för mycket fakta om mig. Och jag ska förbli anonym. Jag vill flytta. Få en nystart. Alla minnen är för starka på det stället jag är nu.

Ett hål i mitt hjärta. Ett hål. Ingen kan fylla igen hålet. Du är borta nu. Har kanske inte berättat det här, för jag ville hålla det undan, men sedan kom jag på att det är dethär som jag behöver få ur mig... För några månader sen så var jag tillsammans med en annan kille. Namnet på denna person tänker jag inte nämna, men jag tycker det blir jobbigt att skriva 'han' eller 'okänd person' så jag kallar honom .... Ehhh.... Linus..? Ja, det får duga. Linus och jag hade det bra. Trodde jag. Vi hade varit tillsammans i ett och ett halvt år. Jag älskade honom. Och han älskade mig vad jag förstod. Vi hade älskat några gånger och innan ni dömmer mig för det kan jag säga att jag är tretton år.  Lite ung, men jag bryr mig ändå inte... Jaja, och sedan dagen efter att vi hade älskat första gången så såg jag sår på hans handled. Nyskurna... Jag var för feg för att fråga och för rädd för att bry mig. En vecka efter älskade vi igen. Dagen efter hittade jag nya skärsår på hans handleder... Jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra. Jag älskade honom av hela mitt hjärta, och så är han fräck nog att skada sig själv! Jag ville prata med honom och säga åt honom att inte göra det, men vad skulle jag säga? Jag var tyst... Senare så fortsatte mönstret så. Jag vet inte hur länge... en månad? Fast kortare mellan gångerna. Men tillslut vågade jag fråga... Jag kommer ihåg vartenda ord...
"Vad har du gjort på handen?" frågade jag
"Inget" sa han fort och tog ner handen så att jag inte skulle kunna se den.
" Jo, det är något. Jag har sett att du har sår där."
" Det är inget sa jag ju!" skrek han åt mig och gick. Dagen efter fick jag ett samtal om att dem hade hittat honom med en kula igenom huvudet... Jag gråter fortfarande när jag tänker på det... Jag älskar honom fortfarande, även om han är död...Fan vad jag ångrar  allt nu... Önskar att jag aldrig sagt något... Eller så var det kanske bäst så? Jag vet inte... Har ju skrivit att jag har en pojkvän nu också, men jag tror inte jag är riktigt kär i honom... Suck... Jag måste gå nu, ska kolla på hus på internet med mamma

/ Ensammast I Världen

vilket är lite sådär, men man får ju nöja sig med vad man har, eller hur? Jag är... Nej, det är nog bäst om ni inte får veta... Jag är en tjej som har massa problem i mitt liv... Jag har många bra kompisar som finns där och så har jag en pojkvän. ' vad är då så fel med ditt liv?' undrar ni säkert... jo... mitt liv balanserar på spetsen av en kniv. Det är faktiskt väldigt läskigt. Om jag gungar för mycket åt ena hållet, så trillar jag och om jag gungar för mycket åt det andra hållet så trillar jag. Det spelar ingen roll åt vilket håll jag trillar, båda djupen är mina värsta helveten... Jag har en psykisk sjukdom som får det svårt för mig att prata med olika folk, och nej, det är inte autism. Jag vet inte vad det heter egentligen... det gör bara att jag har svårt att prata med främlingar. Eller jag har svårt att öppna mig för alla... Jag pratar ju med folk och lägger på ett fejk-smile så att jag ska kunna verka normal, men min psykiska sjukdm gör att jag har svårt att visa insidan av mig själv. Den enda personen som vet om hur jag kännner och så är min pojkvän som jag varit tillsammans med i 2 år. Han vet allt om mig, förutom den lilla delen att jag är självmordsbeägen... Men nu när jag sitter här och bloggar till folk som jag inte känner och ingen som jag känner kan stödja mig för det val jag gör så känner jag mig som den mest ensamma personen i världen... speciellt eftersom att jag inte vet själv vad som är fel på mig... Allt verkar bara bli fel... suck...

- EsammastIVärlden